Kampen skapar mening i livet

Långsiktighet är en riktig superkraft i dagens samhälle. Att kunna ha förmågan att ge upp kortsiktig njutning är svårt. Hela samhället är ju nämligen organiserat för att vi ska känna att vi omedelbart ska kunna nå tillfredsställelse.

Sugen på något gott? Köpt lösgodis i affären!
Trött på dina kläder? Klicka hem något nytt på ett par minuter!
Uttråkad? Sträckkolla på en nylanserad serie!

Visst är det skönt att saker är bekväma i civilisationen. Samtidigt är risken att vi blir dopaminberoende maskiner som lever för nästa kick. Det är ett farligt område att beträda, det vet alla som har sett den fenomenala filmen ”Idiocracy”.

Att se till sitt långsiktiga bästa handlar därför till någon grad om att lida. Det är en ganska svag selling point i dagens samhälle. 
Anledningen till att det har blivit så är som sagt att allt är uppdukat för oss idag. Som en buffé av tillfredsställelse – vad det än handlar om.

Vi är en art som har utvecklats tack vara hårt arbete. Många har dött för att vi ska kunna leva så bekvämt som vi gör idag. Att slita och lida ger oss därför också mening, än idag.
Kolla bara på alla som är med i något så enkelt som ett hinderlopp. Det går inte att ta miste på leendet när folk går i mål, leriga och totalt utmattade.
Dessa människor har laddat med träning, kost och tillskott så som örtkapslar för att kunna maxa sin prestation och uthållighet under ett tillfälle. Bakom en kort tids stridande ligger alltså timmar, om inte dagar, av förberedelse.

Det är just denna kamp som ger livet sin lyster. Att bara ligga på soffan och klicka sig fram genom serier kan vara trevligt då och då. Blir det vardag så tappar vi snabbt gnistan och blir till bleka skuggor av våra bästa jag.